Gatupratruller, ni kan inte skydda mig från våldtäkt

13.01.2016 kl. 21:15

Jag hade ljugit för min mamma och sagt att jag sover över hos min vän. Hon hade sagt samma sak till sin mamma. Istället hoppade vi in i en bil och åkte mot stan.. Killarna bjöd på öl. Vi drack. Det är det här som är friheten med att vara ung, tänkte jag.

Några timmar senare hade de andra i bilen bildat tillfälliga par för kvällen. Det var meningen att vi skulle hålla ihop, jag och min vän, men vi hade blivit försäkrade om att det inte var någon fara när de skilde oss åt. Så nu satt jag ensam i hans lägenhet. Jag var fjorton. Han var tillräckligt gammal för att dricka starksprit, och nu ville han att jag skulle sova i sängen.

Jag hade aldrig delat säng med en man, eller pojke förut. Men delar säng gör man när man är ung, tänkte jag och lade mig bredvid honom.

Då börjar tjatet. ”Kan vi inte skeda” blir till ”en puss snälla” som sedan blir till tjat om att bara stoppa in den lite, en avrunking eller avsugning.

När jag säger nej gång på gång får han nog av tjatet. Han sätter sig ovanpå mig, håller i mig med ena handen och försöker knäppa upp gylfen med den andra.

”Jag säger nej. Och om jag säger nej och du ändå gör det här, då är det våldtäkt. Nej. Nej. Nej. Du våldtar”. Det är inget våldsamt motstånd. Jag rabblar en mening som jag läst i tjejtidningen Solo. I artikeln stod det att många inte förstår när tjat och bedjande övergår till våldtäkt.

Han vill inte höra fler nej. Och när han tar fram pistolen förstår jag att ett nej inte räcker. Jag vrider om hans bröstvårtor. Slår honom i ansiktet. Och går och lägger mig på hans soffa. Det stannade på ett våldsamt försök. Nästa dag skjutsar han hem mig.

Hur många gånger jag har lagt mig på soffan, knuffat någon mot väggen, gormat och skrikit för att få män att förstå att jag inte vill, kan jag inte ens räkna på händerna längre. Jag har bjudit hem dem för att de är för fulla, har varit i slagsmål eller inte har råd med en taxi. De tror att det är en sexuell invit, när anledningen bara varit att mina stackars beskyddarkänslor har vaknat till liv börjar tjatet. Ibland övergår det till ett milt våld, där de klättrar på mig, håller fast, fumlar över brösten och trycker in sin tunga i min mun.

Alla dessa män är finländare. Födda här. Föräldrarna, och säkert också mor- och farföräldrar, är födda här. Aldrig någonsin har jag blivit behandlad så av an flykting. Och vet du vad det säger mig?

Att finska män är mer benägna att utöva sexuellt våld? Att flyktingar respekterar ett nej mer än finska män?

Nej. Det säger mig jag känner mycket färre flyktingar än infödda finländare. För vad alla dessa killar har gemensamt, är att de är män, och jag känner dem. Det är det som är det absolut vanligaste sexuella våldet, en man som gör som han vill med en kvinna han känner – mot hennes vilja.

Hälften av alla kvinnor i Finland har liknande berättelser. För så många är vi som har utsatts för våld eller sexuellt våld eller antastats. I år kommer kring 100, 000 finländska kvinnor att utsättas för våld eller sexuellt våld av sin partner. Tjugo av dem kommer att dö i sviterna. Kvinnovåldet är utbrett i Finland. Det är ingen nyhet. Men ingen större grupp män har reagerat, fören nu.

Facebookgrupper, patruller och en justitieministern ”tar tag i” problemet. Nu ska kvinnornas kroppar skyddas. Ingen ska behöva vara rädd. Men om problemet alltid funnits, varför agerar ni nu?

Det är självklart svårt att skydda kvinnor mot de vanligaste övergreppen. Inga gatupatruller kan ta sig in i random lägenheter för att övervaka att en kvinna inte våldtas av sin pojkvän, eller slås av sin man. Gatupatruller kan inte skydda tjejer från at bli utnyttjad på festen som var menad att bli en kul kväll med vännerna.

Därför är det lättare att engagera sig när polisen säger att det numera sker på öppen gata. Det har ökat sedan flyktingarna kom, säger de. Ni vet hur de ser ut, hur de pratar. Och när det inte är kompisen, grannen eller morbror som tvingar sig på, utan någon man aldrig mött, är det lättare att ta striden.

”Men om vi inte kan beskydda er i hemmen så är det väl bra att vi agerar någonstans? Att vi går ut på gatorna? För av överfallsvåldtäkter händer. Och de ökar.”

Vi vet att överfallsvåldtäkter händer. I mörka gränder och parker och trappuppgångar går vi med telefonen mot örat och låtsas att vi pratar med någon som väntar på oss. I våra knutna nävar sticker små metallbitar ut. Vi har format hemnycklarna till ett vapen. Vi går snabbt, tittar bakom oss och skyndar oss in i trappuppgången.

Men det går inte att skydda oss från män, från rädslan för män, genom att patrullera gatorna. Patruller, hur orasistiska och godhjärtade de än må vara, består till stor del av män. Män som skyms av nattmörkret. Det kommer aldrig att få mig att känna mig trygg.  Jag är inte mindre rädd för er, bara för att ni pratar finska eller svenska när jag möter er på gatan. För i mörkret när jag är tipsy och ensam, så är ni okända män ett hot.

Samtidigt som ni inte ökar min känsla av trygghet, så minskar ni någon annans. Ni säger att ni ska skydda alla kvinnor, mot alla tänkbara män, men samtidigt säger ni att det är när flyktingarna kom som våldet ökade. Det är de som kommer ha ett extra öga på sig, inte vi kvinnor. Och även om ni aldrig lyfter en hand, alltid bara ringer polisen, så ser de er stora grupp män granska deras rörelser. En stor grupp män som betraktar dem, kommer aldrig få dem att känna sig trygga. För samtidigt som kvinnovåldet är utbrett, är det också vanligt att män misshandlar andra män. Igen: Kvinnor blir inte tryggare, men män med utländskt utseende blir otryggare. Det är inte rättvist att någon annan ska lida för att ni tror att ni gör kvinnor en tjänst.
 

Det gick år innan jag berättade hela sanningen för någon. Och trots att jag träffat honom och hans vänner många gånger igen nämner jag aldrig något. Jag är nästan säker på att ingen hade trott mig då. Att jag hade fått skulden. Nu, tolv år senare, slår tanken mig ofta: Finns det fler? Och om, hade jag kunnat förhindra det om jag hade vågat anmäla?

Många gör som jag, de håller tyst. Bara en av fyra anmäler en våldtäkt. 

Vill du skydda kvinnor, så finns det massvis med saker du kan göra.  Du kan sluta skratta åt sexistiska skämt. Du kan sluta prata om att tjejer ”inte släpper till” eller om hur någon är en ”little tease”. Du kan acceptera ett nej utan att tjata. Du kan hålla dina händer i styr. Du kan se över din egen kvinnosyn och upplysa dina vänner när deras beteende inte är okej. Och du kan tro på en kvinna när hon berättar om sexuellt våld, även när förövaren inte är okänd.

Kommer det att få ett slut på det sexuella våldet? Nej. Knappast. Men när man slutar skämta om att släppa till, om sexism, då kanske tjejer inte behöver lära sig att killar inte vet när tjat övergår till våldtäkt. Vi behöver inte berätta för killar att de våldtar när de redan håller fast oss och drar ner gylfen. Och när vi vet att ingen förminskar det vi upplevt, när vi aldrig får höra at skulden är vår. Då vågar vi berätta. Och kanske kan en anmälan hindra fler från att bli våldtagna av samma man.

Det är så du skyddar kvinnor. 

Så snälla, gå hem.

 

Kommentarer (14)
Skriv siffran 2 med bokstäver:
Exakt precis så!
tidstjuven14.01.16 kl. 14:24
Det var bra skrivet, eller bra rutet som man också säger!
Carita14.01.16 kl. 14:47
Tack så mycket :)
18.01.16 13:01
Väldigt bra skrivet!
Benjamin14.01.16 kl. 17:17
Tack ska du ha, Benjamin :)
18.01.16 13:01
WOW! Delar denhär på fb, så starkt och så jävla bra skrivet!
sonya14.01.16 kl. 17:54
Tack! O tack för att du vill dela :)
18.01.16 13:02
Bra. Tack.
Viveca D14.01.16 kl. 20:14
Om jag gissar på rätt Viveca D: Tack ska du ha! Jag läste din ledare precis innan om debatter som pågår på sociala medier och inlägg som skrivs föra att få mer "gilla", men att det ofta bara når likasinnade. Det blir säkert likadant med det här blogginlägget, men försökte mig åtminstone på att vara diplomatisk så att de som går i gatupatruller inte måste anta försvarsposition. Så tack för inspirationen :)
18.01.16 13:05
Vilket otroligt bra och viktigt inlägg!
ett ritstift i din rumpa14.01.16 kl. 22:13
JA! Bara så otroligt mycket JA! Själv ser jag det här är en sån otrolig självklarhet att jag gång på gång blir lika förvånad när jag märker att långt ifrån alla förstår det här. Utmärkt inlägg! Tack!
Bäckis15.01.16 kl. 00:34
Ja, det verkar vara ett verkligt problem för människor att förstå var gränsen går. Kanske hjälper debatten som har blossat upp att gränsen i framtiden blir åtminstone pikilite tydligare. Och tack :)
18.01.16 13:06
Sprit och qwinnor brukar sluta sämre för qwinnorna.
Magnus Rögård15.01.16 kl. 09:39
Bra skrivet!
Elin15.01.16 kl. 15:12
Bra text!
Satu15.01.16 kl. 16:03
Förskräcklig men oerhört viktig läsning.
Nanó16.01.16 kl. 17:13
Välskrivet!
Vad menar Magnus Rögård med "Sprit och qwinnor brukar sluta sämre för qwinnorna."? Bannemej om det igen är att skuldbelägga kvinnor för att de dricker alkohol?
Amanda17.01.16 kl. 12:51
Förundras över att du gång på gång försätter dig själv i situationer där du blir utsatt för våldtäktsförsök genom att bjuda hem en massa okända, fulla män. Tycker du borde ha lärt dig nånting redan första gången det skedde! Nej, gatupatruller kan inte skydda dig från våldtäkt i ditt eget hem, men det kan du!!! Du är ju vuxen och har ansvar för din egen säkerhet, du är inget barn längre!!
Cecilia19.01.16 kl. 01:00
Hej Cecilia! Som jag skrev, så känner jag alla dessa män. Vissa är vänner, andra är bekanta och jag har bjudit hem dem för att de varit överförfriskade, för att skydda dem själva från att hamna i mer bråk / slockna ut på gatan osv. Jag ansvarar för min egen säkerhet, men jag anser att man måste kunna låta bekanta av det motsatta könet sova på soffan utan att det skulle riskera min säkerhet. Ingen av männen är totala skitstövlar, men de har aldrig lärt sig var gränsen går - vilket få män har. Annars skulle inte varannan kvinna bli utsatt för deras tafsande. Män har ansvar över att inte våldta mig. Jag har inte ett ansvar över att inte bli våldtagen. Varför ska jag börja begränsa mig för att andra beter sig som skit?
19.01.16 14:35
Det kan vara så att du dras till, eller drar till dig manliga bekanta som har just de egenskaper du beskriver. Det betyder inte att väldigt få män saknar känsla för var gränsen går. För så många män har du väl inte haft i din lägenhet att du skulle kunna dra nån statistisk trovärdig slutsats?
Själv har jag deltagit i och läst en spontan utfrågning på ett forum om våra mäns vanor att tafsa. 29 st svarade att de aldrig tafsat. 12 st sade attde tafsat nån gång på fyllan i sin ungdom. 10 st raljerade om sitt tafsande. 9 st sade att de själva blivit påtafsade av kvinnor.
Man kan säga att 22 st medgav tafsande (inklusive raljerarna) på ett eller annat sätt. 29 st sade aldrig. 9 st. beskyllde kvinnor för tafsande. Detta tror jag speglar förhållandena ganska bra, bättre än dina egna erfarenheter. Jag tolkar det som att ca 60% aldrig tafsat, ca 20% har tafsat oskyldigt, ca 20% saknar respekt.
Det bör påpekas gatupatrullerna kan göra skillnad på det som sker ute på gatan. Ni vet då att det finns extra ögon där ute. Men det ni släpar med er hem det kommer ingen att kunna skydda er ifrån, oberoende i vilkt syfte ni släpat hem någon. När de väl är där så kan de visa sig vara av den gruppen som inte respekterar kvinnor.
Patrik21.01.16 kl. 11:26
Studerarande som hoppas på att jag i framtiden kan kalla mig journalist. Men sånt tar länge, sägs det. Så länge kallar jag mig massa annat: realist (eller pessimist), feminist och frilansare till exempel. 
I bloggen skriver jag om myspys och puttenutt (rainbows and butterflies). Men mest kommer jag att häva ur mig åsikter om allt möjligt jag anser vara viktigt eller åt röven (shit).